”WE, är från 2009 den 8:e officiella grenen inom Svenska Ridsportförbundet efter att ha haft två ”provår” i förbundet. Tävlingsformen uppstod i Sydeuropa och år 1995 genomfördes det första Europamästerskapet (EM) i Italien. Sättet att rida har månghundraårig tradition från arbete till häst, med bl.a. boskap, tjurfäktning och inte minst – krig! Slutmålet är att rida på en hand, eftersom man behöver den andra handen till viktigare göromål, som att hålla i en stav eller att öppna en grind.
– Svenska Ridsportförbundet
ALLA KAN VARA MED!
För att börja rida Working Equitation behöver du ingen speciell ”WE-häst”. Hästen behöver inte vara av en viss storlek eller av en viss ras. Det viktigaste är att den har ett bra temperament och är lyhörd. Det innebär att WE verkligen är en gren som välkomnar alla.
Sporten utvecklar och förbättrar ryttarens balans, sits, hjälper, koordination, planering av bra ridvägar och anpassning av tempo. Hästarna får en allsidig utbildning och träning i allt från dressyr till lydnads-, förtroende- och miljöträning.
WE uppmuntrar till både god ridning och lyhörda samt uppmärksamma hästar, samtidigt som den är ett fantastiskt sätt att få hästar och ryttare motiverade och entusiasmerade. Förtroende och samspel mellan ryttare och häst, noggranna vägar, precisionen, men ändå lite fart och fläkt.
WE innehåller allt, vilket gör det till den kompletta ridsportgenen!”
Working Equitation, i folkmun kallat WE (ve: e), kan översättas till arbetsdressyr eller tillämpad dressyr.
Det är en ridsportsgren där mångsidig träning syftar till att häst och ryttare tillsammans löser olika uppgifter.
Tävlingsformen är uppdelad i tre olika moment som utför i inbördes ordning:
- Dressyr
- Teknik
- Speed
Dressyrmomentet består av ett dressyrprogram, till sin form ganska likt de som används i vanlig dressyr. I WE är det ett större fokus på elasticitet, bärighet och funktion än på stora gångarter. I de högsta klasserna rids dressyren till musik och ryttaren måste hålla båda tyglarna i en hand. Det gör att det subtila samspelet mellan häst och ryttare blir viktigt.
Teknikmomentet innebär att ekipaget rider ett femtontal olika hinder, som alla ställer olika krav. Utförandet bedöms av domare. Det finns hinder som kräver stor precision, förmåga att manövrera hästen både framåt, bakåt och åt sidan med exakthet. Ekipaget ska även kunna växla mellan explosivitet och totalt stillastående och att visa balans och bärighet. Och precis om i dressyren rider de med enhandsfattning i de högsta klasserna för ökad svårighet.
Speedmomentet rids sist, och inför momentet har startordningen reviderats så den som leder startar sist. Det gör att tävlingen alltid är spännande och avgörs först när sista ryttaren går i mål.
Banan består av samma sorts hinder som i teknikmomentet, men nu gäller det att klara av dem fort. Det innebär att förmågan att hitta precis rätt tempo för varje moment är avgörande.
Går det för fort misslyckas man med hindret, går det för långsamt tappar man tid. Och självklart är det enhandsfattning som gäller för de bästa även här.
Exempel på hur ett ekipage ska både ta sig över ett hinder samtidigt som ryttaren håller i en påk som den hämtat upp en ring med.
Sverige är internationellt sätt en framstående WE-nation.
Under 2024 publicerades den första världsrankingen någonsin i WE, där Sverige som nation tar en fin tredjeplats. Individuellt hittar vi tre ekipage på de femton första platserna, med en fjärdeplats som högst.
Även när det gäller WE som breddsport är vi stora i Sverige. Antalet tävlingsstarter har ökat med ungefär 20% årligen i många år, under 2024 gjordes ca 1400 tävlingsstarter i Sverige. Grenen är den enda ridsportsgrenen som kontinuerligt växer och vi ser ingen avmattning i den trenden.
Hästens väl och ve är centralt för WE. Grenens utformning gör att den förespråkar god grundridning. Mångsidigheten som krävs av ekipagen gör att det inte går att fuska sig till resultat. Utmaningarna som ekipagen ställs inför kräver att häst och ryttare arbetar tillsammans, något som både häst och ryttare tycker är roligt! Grenen har hästvänliga utrustningsregler som erbjuder stor möjlighet att hitta den utrustning som passar var och en bäst. Målet att rida på en hand i de svårare klasserna gör att ridningen måste ske med små och subtila signaler från ryttaren.
